Min ut ur kroppen /nära livet upplevelse…

Jag sitter i denna skrivande stund, med en kopp kaffe i min hand, en svart och en vit sten rullar runt i den andra, tittandes på en dokumentär om nära döden upplevelser.. 2 a gången idag…

Jag känner att jag behöver pausa dokumentären, då det väller upp tårar av tacksamhet ur mina ögon, av igenkänning som mannen på filmen berättar om.

Nära döden upplevelser.. Jag vill kalla det nära LIVET upplevelse istället.

Och jag har haft en som var väldigt tydlig, men inte berättat om den för så många, kanske för att jag ville behålla det för mig själv ett tag, eller för att ingen skulle tro mig, utom de som var nära, när det hände mig just då .. Men idag kom känslan, att det känns bra att släppa ut det jag varit med om, jag är redo..

Jag vill bara dela det av en anledning, att ni ska få en bild av vad det är ni egentligen är, och vad som finns bakom våran fysiska kropp, jag vill ge en glimt av hopp att ni inte är ensamma, och en bild av vad som ”finns” bortom . Att budskapet är att ni är helt perfekta, med alla era känslor, egenskaper och unika ton, så älskade så ni kan inte ana hur mycket. Galet, fantastiskt, underbart älskade är ni!!

Jag hoppas att ni, genom min berättelse , kan ta med er en glimt, en bit, av hur jag tolkar och förmedlar det, och många andra som upplevt samma sak som mig.

Jag slog mig i huvudet för många år sen, och flera gånger i följd, inom loppet av 4 månader. Detta tog bort mycket av mina kroppsliga funktioner, men öppnade upp för saker som går bortom den fysiska världen. En energi som har intelligens, utan speciell form, och kan prata med oss på olika sätt. Alla kan kommunicera med den (eftersom vi är en del av den, vi är den) men alla använder den inte av olika orsaker.

Det gjorde inte jag heller, eller rättare sagt, jag lyssnade inte så noga, trodde inte så mycket på intuitionen, känslan av att ”man bara vet”. Tills allt blev svart, funktioner slogs ut och att från att ständigt vara i rörelse, blev det en ständig vila, för att läka kroppen så gott det gick.Jag fick helt enkelt vara tyst med mig själv, och börja lyssna..

Jag började se saker glimta förbi ögonvrån oftare. Min dotter som alltid varit känslig för ”övernaturligt ” hade i många år redan bett mig om hjälp att ”säga till de döda” som stod vid hennes säng varje kväll hon skulle sova, att gå därifrån. De skrämde livet ur henne. Jag såg dem inte lika klart , men jag kunde ibland se konturerna och ”känna” deras närvaro.

Så efter ungefär 1 år efter att jag slog mig, så satt jag i en grupp och tillsammans så mediterade vi varje morgon, samma tid i 1 veckas tid. Till saken hör att vi hade dagen innan jag lämnade min kropp, varit på en väldigt kraftfull plats, där vi stod och fick ”önska” oss något som kunde göra gott för världen men också för oss själva . Jag pratade tyst inom mig om vad jag ville, och när alla var klara gick vi därifrån, och jag tänkte inte mer på min önskan.

Morgonen därpå, så sätter vi oss som vanligt efter frukost och ska ha en gruppmeditation.

Jag sitter på min stol, blundar och lyssnar på musiken av sharmanska trummor som ljuder genom rummet. Jag hinner knappt förnimma början av låten, när jag känner att jag med en mjukhet som sammet ”dras ut ur” min fysiska kropp!! Jag flyter ovanför min egen stol och tittar ner på kroppen, halvt förvånad, men ändå som att det var ”helt” normalt att jag flyger ovanför mig själv!! Jag ser på mig själv, att jag blundar och sen händer något ännu mer märkligt, men som känns helt naturligt ändå.

Jag känner att jag har inte längre någon fysisk form utan är som luft, eller en mjuk genomskinlig energi, helt trygg i att jag just lämnar min fysiska kropp på stolen, jag hör trummornas ljud långt borta, tills jag börjar sugas in i en” tunnel”. Jag ser ett starkt ljus och jag följer det, jag sugs mot det, tills det blir större och större och jag helt plötsligt finns mitt i det!!

Ett mjukt, klart, så starkt vitt ljus, som omfamnar mig och välkomnar mig!!Jag minns att ”tanken” flyger igenom min energi om jag hamnat i himlen, samtidigt som jag bara vet. Jag kommer närmare, sugs ihop med det , och blir ljuset, jag känner pulsen, som att ett hjärta slår, och jag finns mitt i det , och vet att jag är hemma. Jag ”hör” att detta är det vi alla är och kommer ifrån och är en del av … jag känner att min själ ler på djupet, så mycket mjukhet, och så mycket kärlek väller ur, igenom från och till mig. En vetskap att vi alla är detta, och sen tar en form i en kropp spelas upp som en film framför mina ögon.

Jag ser plötsligt något börja ta form framför mig som kommer närmare, en man?? Helt i vitt?? Hmmm..Vad vill han?? Jag ser honom sträcka fram sina ”händer”mot mig..Han välkomnar mig. Jag” reflekterar” hur allt känns mjukt, kärleksfullt, omfamnade och tillåtande här. Jag känner mig” hel ”och att jag inte kan göra” fel ”någonstans. Jag” vet ”det, att jag alltid är älskad av denna plats och den gör ingen skillnad på rätt eller fel, för det finns inte. Så mycket kärlek som fullkomligt pumpar runt, går inte att beskriva i ord, jag känner sån kärlek till ”den” och till mig, ja till allt!!

Jag hinner inte se ”bilden” klart som mannen vill visa mig , då jag hör röster långt borta som ropar mitt namn. Meditationen i gruppen är över, men jag är för långt borta, för att kunna hitta tillbaka till kroppen , och jag är nyfiken på platsen jag är på, och vill stanna ett stund till. Men det går inte hör jag , och jag knuffas mjukt tillbaka…

Jag hör ropen tydligare, mitt namn långt borta, och jag hör också en röst säger till mig att vända tillbaka till min kropp, och ta minnet och känslan av detta med mig, dela den med andra så de också får veta när jag är redo, och att jag nu fått min” önskan” uppfylld. Det är dags att lämna ”platsen” jag är på..

Sakta glider jag tillbaka genom ljuset, in i en smalare tunnel och nu svävar jag ovanför min kropp igen.. Känslan att trycka tillbaka sig i kroppen igen, är som att trycka ner en hand i en för trång gummihandske till en början.

Jag hör röster som säger till mig att vicka på tår och fingrar.. Sylwia drick vatten.. De som är i rummet hjälper mig att förankra min kropp och bli medveten om rummet jag sitter i..

Jag tar en klunk vatten … Herregud vad märkligt det känns..Jag kan inte riktigt skilja på min kropp, stolen eller bordet framför mig.. Huvudet känns som en öppen port ut till universum, till det där sköna ljuset, och jag känner hur det strömmar energi, fram och tillbaka genom toppen av huvudet. Jag känner mig elektriskt rätt och slätt. Jag ler, känner mig tacksam och lycklig att jag fått uppleva detta. Jag känner mig mjuk. Ödmjuk.

Efter detta ändras allt i min uppfattning om kroppen, livet efter och vad vi ”är”. Jag vet att vi inte är en fysisk kropp, utan en energi som är så kärleksfull så den går inte att beskriva!! Den älskar oss oändligt och fyller oss med en vetskap om att vi är helt perfekta!! Det finns inga krav från den, inget dömade, ingenting.. Förutom ren villkorslös kärlek.

För mig blev det precis det beviset som jag önskade mig vid kraftplatsen, jag önskade mig att jag skulle få se vad vi alla kommer ifrån, och den kraften var ödmjuk att ta mig med på en resa, till en plats många besökt under” nära döden upplevelser” eller djup meditation.

Jag vill med detta inlägg berätta för er alla, älskade medmänniskor , att du ÄR fylld av detta ljus, du är allt detta och det finns en mening att du fick en kropp, ett liv, ett syfte att vara på jorden. Går du igenom saker som nästan drar ner dig på botten, så minns att detta mjuka ljus bär dig igenom det hela vägen. Du kommer klara det!! Du är unik och speciell och du är en del av en stor familj!! Jag har sett och upplevt det med mina egna ögon, kropp och själ och jag lovar dig att du alltid, alltid är buren!!

Du bär på unika gåvor och det räcker gott och väl att du älskar dig, tar hand om dig och är ärlig om vad du vill, hur du vill leva ditt liv på jorden. För du kom hit för att göra det på ditt vis, ingen annans recept passar dig. Du ska laga din gryta med dina ingredienser.

När du är redo delar du med dig till världen, så fler kan laga sin gryta, och recepten blir oändliga kombinatoner av allt som livet ger oss ♥️♥️♥️

När jag ibland dras med i det fysiska som kan tyckas vara utmanade, påminner jag mig själv om vad jag fick uppleva och vad jag är en del av.. På riktigt, vad som är viktigt i livet, fysiska livet vi blivit givna . Tänk om jag inte hade slagit mig i huvudet.. Hade jag inte fått uppleva detta då?? Tänk om slagen i huvudet var en gåva, för att kunna nå en bit i mig själv igen och minnas saker igen??

Det finns något större, som du är en del av, som håller din hand, torkar din tår och delar din glädje, du behöver bara minnas det.. Med kärlek Sylwia ♥️

2 svar på ”Min ut ur kroppen /nära livet upplevelse…”

  1. Helt underbart! Tack för att du delar med dig så att andra kan få veta! ❤️❤️❤️

  2. Tack käraste vän för att du delar denna fantastiska upplevelse av vad vi är i alltet, har själv underbara erfarenheter av liknande möten… All kärlek till dig fina vän 💞

Kommentera gärna.